linus på linjen.se

Idag slog jag näven i bordet och packade jympaväskan för att äntligen återuppta den där förbaskade träningen. Jag tänkte att jag ska börja på ny kula nu, och inte köra en massa styrketräning som tidigare, utan nu ska det handla om kondition. Framför allt spinning dårå.

Oj vad jag cyklade och cyklade.. i hela 45 minuter höll vi på. Ledaren hejade på oss glatt och käckt, jag kände mig mer och mer som en stor hög med sirap. Svetten rann och jag pustade och flåsade.

Men så plötsligt var vi i mål! Jag klarade det! Jag tänkte: Inte känner jag mig något direkt svimfärdig heller”. Fast det var just det jag var, märkte jag när tanken lämnade min hjärna. Färgen försvann från ansiktet, och synfältet fylldes av små blåa prickar som dansade framför ögonen på mig. Jag höll krampaktigt i styret, och träningsledaren hjälpte mig ut på en bänk. Hon bjöd mig på vatten och satt och pratade med mig tills jag kunde se normalt och känna mig någorlunda lugn igen. Verkligen jättesnällt!

“Nu fick du lära dig den hårda vägen, att man ska dricka mycket under träningspasset” sa hon och skrattade. Jag hasade mig hem och sjönk ner i soffan med ett stort glas vatten med resorb-tabletter och Arkiv-X på TV:n. Inte orkar jag något mer än så.

Men innerst inne är jag väldigt stolt att jag samlade kraft och cyklade alla de där 45 minutrarna. Nästa vecka kommer jag ladda upp med mer vatten. Både innan, under och efter träningen!